Det finns stunder i livet när man känner sig mer i kontakt med sig själv.
Mer närvarande och med fokus på möjligheter och drömmar.
Dessa stunder kommer ofta för mig ute i naturen. Dofterna, vinden och ljuset får mig att påminnas om och förstå vad som är viktigt på riktigt.
Jag blir snällare, mer ödmjuk och förlåtande, även mot mig själv.
Jag får tid att formulera mina känslor och tankar- för att sedan kunna fatta beslut eller bara njuta av de möjligheter som finns.
Tystnaden har blivit min nya vän, och det känns fint..
I bruset i vardagen, i det sociala virrvarret tappar jag lätt bort att ta hand om mig.
Min väg till snabb återhämtning och mindfulness är att lägga mig under ett träd och blicka upp genom lövverket.
Jag känner mig grundad och mer äkta. Andningen blir lugnare och stressen klingar av..