Återkommer gång på gång till teorin om KASAM.
Igår var jag inbjuden till ett skolsamråd för att presentera ett salutogent förhållningssätt och skolans hälsofrämjande arbete för föräldrar.
Salutogenes myntades av sociologen A Antonovsky, som sökte svaret på hur det kan komma sig att en del människor fortsatt upplever och vidmakthåller en god psykisk hälsa trots att de genomgår otaliga motgångar, kriser eller utsatthet i livet?
Svaret på hans fråga blev teorin om KASAM – Känsla av Sammanhang. Han såg att de människor som hade ett visst mått av begriplighet för sin tillvaro, hanterbarhet och meningsfullhet i sina liv, uppnådde en sammantagen känsla av sammanhang som påverkade deras grad av upplevd psykisk hälsa.
I mitt arbete med familjer och barn är teorin ovärderlig. Att ställa sig frågan var någonstans det finns brister när något inte riktigt fungerar eller utveckling inte går vidare, är ett fantastiskt verktyg.
Beroende av var bristen finns kan vi sedan anpassa insatserna och stödet. Är det meningsfullheten/motivationen som behöver arbetas med, eller är det Begripligheten? Är det tydligt vad som förväntas eller krävs ytterligare förklaring? Eller är det hanterbarheten som är ett hinder? Finns rätt verktyg för att komma vidare?
Använder teorin dagligen både i arbete, i samspel med mina barn och i egen utveckling!
Rekommenderar boken ”Hälsans Mysterium” av A. Antonovsky